Passivitet, passivitet och till sist passivitet

Ja, det är vad vi har lagt stor vikt på de senaste dagarna. Lilla tösen far ju runt och röjjer som en dåre. Kvällarna är värst, då far runt i hela lägenheten och trakasserar Svante och skäller i protest. Men om man väl tar upp henne soffan och håller i henne tills hon lugnar sig så lägger hon sig tillslut och tar det lugnt. Har också börjat varva lek med passivitet. Passivitet leder till aktivitet som vi så fint lärt oss på hundens hus :)
Idag har även Svante släppt loss lite och lekt med Ess. Innan har han ignorerat henne så gott han har kunnat, tycker att han är lite väl mesig mot henne, det är inte ofta han säger till utan han vänder mest bort huvudet och ger henne lugnande signaler. Min mesgubbe <3 Igår på våran sista kissrunda så träffade vi på en liten terrier som slängde sig fram i kopplet och skällde ut oss efter noter. Jag hade båda hundarna lösa och Svante stannar några meter ifrån och iakttar den andra hunden. Ess som blir lite osäker smyger sig in mellan Svantes framben och står där och betraktar den skällande saken. Så gulligt!
Något som jag numera har blivit van vid är att ta i andra människors tuggade tuggumin eftersom Ess tycker att detta är en riktig delikatess!! Oj oj, det må jag säga.